DSC_0083
DSC_3145
DSC_0094
DSC_0088
DSC_0615
DSC_0608
DSC_0598
DSC_0597
DSC_0083
DSC_3145
DSC_0094
DSC_0088
DSC_0615
DSC_0608
DSC_0598
DSC_0597
DSC_0083
DSC_3145
DSC_0094
DSC_0088
DSC_0615
DSC_0608
DSC_0598
DSC_0597

Vi har i alla tider fascinerats av glas. Det finns inte någon som inte har en relation till detta otroliga material. Glasfusing är en mycket gammal teknik, som har använts i mer än 4500 år. Man tror att den har sina rötter i Babylonien, men också de gamla egyptierna använde sig av denna metod 2500 år före Kristus.  Tekniken att lägga samman olika bitar av glas när de är kalla, sedan värma upp dem, återupptäcktes i USA någon gång mellan 1940- och 1970-talet.

 

Man smälter samman glasbitar som är olika till färg och form. Glaset smälts i olika temperaturer beroende på vad man vill göra med glaset. Temperaturen i ugnen kan gå upp till 900 grader. Olika former och effekter fås genom olika sätt att kombinera, forma och bränna glaset. Det tar ca 24 timmar från man startat en bränning tills man kan öppna ugnen. Gör man tjockare alster tar det flera dygn innan man kan öppna. Öppnar man för tidigt kan glaset spricka. Det är alltid lika spännande att öppna ugnen.

 

Det glas, som jag mestadels använder är Bullseyeglas, ett handvalsat glas, som tillverkas i Oregon USA, oftast 3 mm tjockt. Glas strävar alltid att bli 6 mm tjockt vid bränning. Så ju ju tjockare glas desto större blir föremålet och vid 3 mm:s tjocklek drar glaset ihop sig.

 

Man kan inte bland glas från olika tillverkare. Då är det stor risk att glaset spricker.

 

Jag gjuter också  glas. Jag köper större (tyngre) skålar och liknande på loppmarknader. Slår i sönder glaset och smälter samman det i en form. Gjutningen blir ofta flera cm tjock och det tar flera dagar att spänna av glaset.

 

Man kan göra hur mycket som helst. En del blir bra, annat blir inte lika bra. Det är bara att experimentera sig fram.

 

Glas är ett fantastiskt material och det är fantasin och nyfikenheten som sätter gränserna, ingenting annat!